140.

Så nära men så långt bort, bokarna viskar våra namn.
En glimt av ett ljus i en mörk skog, ett hopp om en ljusare tillvaro.
Sänker mina händer ner och väntar på dig att göra det samma.
Det är fredstid men inom mig utspelas ett världskrig, jag krigar mot mig själv.
Kom och utlös freden, du kan få det att sluta storma i mitt sinne.
 

K O M M E N T E R A

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:


bloggadress:


ord:

Trackback

Follow on Bloglovin

RSS 2.0