150.

Is och kolsyra i artärer.
Värme och kyla om vartannat i det de kallar blodomlopp.
Vågar inte se dig i ögonen och du vet ändå inte vem jag är.

149.

♠     ♥     ♣     ♦

148.

Gåshud, små små knottror över mina armar.
Håret reser sig och rysning efter rysning går genom kroppen.
Din beröring får min kropp att skälva, dina läppar får mig att tappa balansen.
Ögon som vilar i mina, du ser på mig som om jag vore hela världen. 
Hud mot hud, dras närmre och närmre tills vi smälter in i varandra. 
Vaknar med ett ryck och inser att du är precis lika långt borta som du var igår. 

147.

 
En sol släcks i hörnet av ett universum och i en tanig pojkes bröst tänds en ny.
Han ser sig omkring i tomrummet omkring honom och tänker att han vill fylla tomrummen med en annan pojkes andetag.
 
I spegeln möter han en blick som fryser, den darrar och blir långsamt till is.
Hur ska någon någonsin kunna möta den blicken, hans blick, och se något annat än död och snö som faller?
 
När ska han få chansen att tina upp sin arma själ, hela universum skriker: ”när?!"
Trots solen som lyser i hans hjärta är hans fingrar blå av köld.
Endast han med ögon som smaragder kan få solen att värma upp honom inifrån och först då kan han förmå sig att dansa igen.

RSS 2.0