158.

Solen utanpå lyser hela tiden men inuti är den skymd av tunna moln.
Ser världen som genom solglasögon, lite mörkare lite vackrare.
En fågel viskar "du är ensam" men jag låtsas inte höra, fåglar kan en inte lita på.
Lägger mig ner och hoppas på att någon vill lägga sig bredvid.
 

K O M M E N T E R A

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:


bloggadress:


ord:

Trackback

Follow on Bloglovin

RSS 2.0