137.

Ingenting händer och även om det inte känns gör det ont.

136.

Men jag vill ju bara ha en själ att hålla armarna runt.

135.

Tomma gator på en plats dit ingen kommer.
Du letar efter livet i en stad där allting dör.
Fortsätt tills du hör ditt sista hjärtslag långsamt ta farväl av livet.
Jag låter dig drunkna i ditt eget hav av skuldkänslor och ångest. 
Hör dig viska: "förstör demonen som härjar i mitt sinne".
Men jag kan inget göra förutom att se dig gå under i skenet av livets mysterier.

134.

Dimman som lättat söker sig försiktigt tillbaka över slätterna.
Den blir tätare och sprider sig ut i venerna och artärerna.
Kolsyra och dimma i mitt blodomlopp, det bubblar och blir kyligare inuti.
Jag ser klarare nu, men dimman finns kvar i mina ögonvrår. 
Ta bort den, ta den med dig till dina vida lungors slätter.
 

133.

Vet inte vart jag ska ta vägen men det spelar ingen roll, jag stannar där jag tappade tiden.

132.

Solstrålar inifrån, det lyser ur mina fingertoppar.
Värme i bröstet, glädje i benen.
En början på något nytt, det jag väntat på så länge nu.
 

RSS 2.0