144.

Drömmer om rum utan dörrar och lås utan nycklar.
Är instängd men fast på utsidan, de släpper inte in mig.
Sparkar och slåss men är fast i samma järngrepp.
Tanken att jag inte är bra nog jagar mig genom mardrömmarna.
 

143.

Letar efter dina ögon men kan själv inte se.
Jag glömde att se verkligheten och såg bara mina egna drömmar.
Solen som lyste i mitt hjärta börjar sakta gå i moln,
fjärilarna i min själ insåg att vintern är på intågande och försvann utan förvarning.
Blickar jag trodde betydde något var i själva verket inget annat än tomma ögonkast.
Den enda som inte förstod det var jag och än en gång vandrar jag i tomhetens skogar.

142

Saknaden av något som aldrig varit mitt sliter i mitt bröst. 
Outtalade ord ekar i mitt huvud och fingrar jag aldrig känt bränner i min hud. 
Vill ha dig så nära att du är inuti även fast jag inte vet vem du är. 

RSS 2.0