113.

Solstrålar, solstrålar, solstrålar.
De smyger sig fram mellan trädkronor och moln.
Luften är fylld av glädje, vemod, liv.
Letar mig ut, lungorna fulla av tro.

En flicka söker en annan flickas blick.
Atmosfären svämmas över av kärlek och tvivel.
Doft av nyfött gräs och höstens förfallna lönnlöv. 

Stilla duggregn över det som inte spelar roll.

Rädslan inför känslorna väcks till liv i solljuset.
Mörkret växer i bröstet på en man utan hopp.
Björkknoppar slår ut i en kör av fågelsorg.
Under ytan ser jag sådant som alla borde se.


K O M M E N T E R A

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:


bloggadress:


ord:

Trackback

Follow on Bloglovin

RSS 2.0