107.

Ligger sömnlös medan månen visar upp sig i sin vackraste skrud.
Allting snurrar och virvlar, tankarna vill inte slå rot riktigt än.
Jag tänker på det jag kunde varit men även på det jag en gång var.
Längst in finns ett barn, nyfiket och gladlynt, men jag är för rädd för att släppa taget om det som fortfarande är varmt och tryggt. 

K O M M E N T E R A

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:


bloggadress:


ord:

Trackback

Follow on Bloglovin

RSS 2.0