113.

Solstrålar, solstrålar, solstrålar.
De smyger sig fram mellan trädkronor och moln.
Luften är fylld av glädje, vemod, liv.
Letar mig ut, lungorna fulla av tro.

En flicka söker en annan flickas blick.
Atmosfären svämmas över av kärlek och tvivel.
Doft av nyfött gräs och höstens förfallna lönnlöv. 

Stilla duggregn över det som inte spelar roll.

Rädslan inför känslorna väcks till liv i solljuset.
Mörkret växer i bröstet på en man utan hopp.
Björkknoppar slår ut i en kör av fågelsorg.
Under ytan ser jag sådant som alla borde se.

112.

Går i nya skor på nya stigar med nyvunnet mod i bröstet.
Mot mig går en flicka som har soluppgången i sina ögon och mitt hjärta i sin hand.
Blommor slår ut av hennes beröring, hennes röst får vinden att stå still.
Andas, låt inte drömmarna få dig på fall igen.

111.

Jagar mod där inget finns att hämta.
Söker svar där bara lögnen existerar.
Famlar i mörkret utan att själv veta om det.
Ljuset som ledde mig hit har slocknat, kvar finns bara jag.

110.

Som stjärnfallet faller om natten, föll jag för dig.
Så som körsbärsblom sträcker sig efter solljuset, sträcker jag mig efter dig.
Som träden strävar efter att växa sig högre än alla andra, strävar jag efter att få dig. 
Jag önskar bara att jag hade modet.

109.

Mina ögon i din nacke, bränner genom hud.
Hoppas att du ska veta men vågar ingenting.
De förstår mig inte, känner inte av orkanen i min kropp.
Varje cell skriker efter dig men jag gör allt för att inte lyssna.

108.

107.

Ligger sömnlös medan månen visar upp sig i sin vackraste skrud.
Allting snurrar och virvlar, tankarna vill inte slå rot riktigt än.
Jag tänker på det jag kunde varit men även på det jag en gång var.
Längst in finns ett barn, nyfiket och gladlynt, men jag är för rädd för att släppa taget om det som fortfarande är varmt och tryggt. 

106.

Hur gör man när hjärtat exploderar?
När marken man går på svajar fast världen står still?
Jag snubblar på mina egna andetag, hoppas ingen kan se hur skev jag är.

RSS 2.0