96.

 
När känslorna inte längre beter sig som jag vill.
När allt i huvudet inte alls är som det borde.
Jag vill inte vara den som inte föll inom mallen,
den för hur den självklara lyckan ska se ut.
Jag blir nog aldrig som jag var, aldrig den jag skulle bli.
 

95.

 
 
Men jag behöver ju bara din värme.
 
 

94.

 
Hon utforskar hans kropp med levande fingertoppar. Runt, runt i cirklar över oceaner av hud. "Du är så vacker att jag vill tapetsera insidan av mina ögonlock med bilder av din kropp" viskade hon i skogen av guld som var hans hår. Hon smekte hans nacke, lenare än den dyraste sammet, och slukade allt som var han med sin blick. "Vi är ett nu och vi kommer aldrig kunna bryta dessa band utan att först brytas ned av mörkret". Hans blick talade lika tydligt som hennes mun, lika tydligt som ärren i hans själ syntes utanpå. De var ett nu och skulle aldrig kunna vandra åt olika håll på stigen som är livets väg.

93.

 
Skogarna. Själarna. Sanningarna.
Det finns ingen värme kvar.

RSS 2.0