104.

Ser ögon, munnar och sorgsna själar.
Någon skriker, någon viskar.
Varför går de inte sin egen väg, den snåriga stigen?
Istället går de på upptrampade vägar helt utan överraskningar.
De är sorgliga och hon önskar hon var likadan.

K O M M E N T E R A

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:


bloggadress:


ord:

Trackback

Follow on Bloglovin

RSS 2.0