103.

Dunk dunk dunk.
Sus i öronen.
Vad var det du sa?
Jaha, att jag är fel.
Att jag inte är som jag borde vara, okej.
Men jag är rätt.
Du ser ju mig och du ser ju att jag inte är fel nånstans om man bortser från allt det där som inte är rätt.
Vadå?
Inte ens jag förstår hur jag är, ingen kommer någonsin förstå och ingen vill förstå heller för den delen.
Jag är för fel och för enkel och alldeles jävla omöjlig fast att jag är så rätt.
Sus i öronen.
Dunk dunk dunk.


K O M M E N T E R A

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:


bloggadress:


ord:

Trackback

Follow on Bloglovin

RSS 2.0