82.

 
Inpräntat i huden står ord du inte kan läsa,
evigheten är närmre än vi tror.
Tysta löften strömmar ur deras munnar,
en dag är smärtan mindre outhärdlig.
Vi försöker fly från det okända som viskar i vårt hår,
du är min förevigt och jag kommer hitta dig igen.
Hon letar ensam efter något som ska rädda,
men räddningen finns ingenstans.
 
 

81.

 
Trampar på kärleksbrunnar och hoppas förgäves.
Hjärtat bultar utanför, kinder blodfärgas och hettar.
Luften darrar när blickar möts i korridorer,
kan inte göra något annat än att inte ge upp.

80.

 
Men om jag inte orkar vänta, vad händer med mig då?

79.

 
Höstsol värmer våra frusna själar men kylan finns kvar inom oss.
En gång för längesedan var vi lyckliga, fulla av förhoppningar,
nu bara iskallt grå sökandes efter glädje utan känsla.
Blir stucken i fingrar av hämndfulla taggar på gårdens vackraste ros.
 
 

RSS 2.0