71.

 
De kan inte se hur du går sönder inuti,
inte förstå de vilddjur som härjar i din själ.
Kanske kan de se tårarna innanför dina ögonlock,
kanske kan de höra orden du aldrig sagt.
Men aldrig kommer de att förstå,
aldrig kommer de se världen genom dina ögon.

70.

 
Kan vi inte dansa till gryningen?
Låta tankarna förgöras och låta våra kroppar få leva.
Vi behöver inte dem, vi behöver bara varandra.
Änglar viskar: håll ut.
 
 

69.

 
Ljuset som långsamt blir till dunkel.
Det självklara blir främmande och kärlek blir något annat.
Vi låtsas bakom den vackra fasaden.
Det släta får sprickor som bränner och skaver under plåster av eld.

68.

 
 
 
Regnet har stilla avtagit och mina tankar rör sig i utkanten av mitt medvetande.
Slingriga vägar i skogen och stugor med trasiga fönster.
Vandra med mig i drömmarnas trädgård.
 
 
 

67.

 
Vitt dis över mänskligheten, en längtan som tagit form.
Längtan efter tiden som tar slut och aldrig kommer igen.
Vi ska leta tillsammans tills gryningen väcker oss ur vår dröm.
Rosenlakan mot frusna ben som ej behöver värme.
 

RSS 2.0